Enkätsvar
BARN OCH KRIG
Krigsbarn
Vinterkrigsbarn
Sommarbarn
Fler krigsbarn
Lapplandsflykt
Institutionsvård
Mottagarlän
Rätt eller fel ?
Positivt o negativt
Enkätsvar
Personliga berättelser
Arkiv och bilder
Ny bok
Transporter
Finlands tre krig


“Positiva svar”
Snäll fosterfamilj
Fick det bra
Fick ett bra hem
Utbildning, skolor
Erfarenheterna gett vidgat mänskligt perspektiv
Ökat självförtroende.
Bli gift med en svensk, barn och barnbarn.
Tvåspråkighet.
Fick ett nytt hemland med många vänner.
Fick hjälp av goda människor
Bra familj, bra uppfostran
Fått det bra ekonomiskt.
Blev behandlad som eget barn
Roligt att återkomma till finska hemtrakter
Modern skrev ofta, fick träffa båda föräldrarna
Redan som ung lära att det finns ekonomiska, kulturella, social o geografisk skillnader i världen.
Blev så småningom en stark vuxen.
Har stor förmåga till empati
Två familjer som gett mig mycket.
Bildat familj i Sverige.
Bott på landet.
Slapp att evakueras.
Bra utbildning och jobb.
Många vänner här och goda kontakter med släkten.
Tvåspråkighet har gett värdefullt arbete som tolk
Andra kulturella kontakter.
Arbete i andra nordiska länder.
Hygglig svensk familj och släkt.
Väl mottagen vid besök i Finland
Två språk, två föräldrapar, två kulturer.
Fick mat.
Haft lyckan att få det bättre än mina syskon i Finland.
Betraktades oftast som eget barn.
Träffat mannen i mitt liv.
Har fått se två olika världar.
Återresa till Finland och fick känna familjen
Lärt att barn och mamma hör ihop.
Jag uppfostrades i kärlek.
Fick äta mig mätt. Rena kläder, trygga förhållanden hos omtänksam fosterfamilj.
Har kanske blivit härdad av svårigheterna
Går vidare med en positiv livssyn.
Fick omsorg och materiell välfärd i Sverige.
I Finland; fick ligga tätt intill mor, fick kramar.
Att växa upp som enda barnet i svenska familjen.
Har kanske fått ett rikare liv med två familjer.
Har fått unika erfarenheter som fått mig att växa som människa.
Fick leva med underbara människor som fortfarande har plats i mitt liv.
Kom till ett rikt land. Fick godis och leksaker.
Jag fick nya familjer som höll kontakt med mig i vuxen ålder.
Min mors brev gav mig förståelse varför jag skickades till Sverige.
Jag slapp åka fram och tillbaka.
Blev aldrig mobbad.
Naturen. Skog och hav ger mig trygghet.
Fina roliga kamrater.
Vild glädje över att ha överlevt.
Lärde mig tala svenska och fick äta mig mätt.
Blev inte allt för bortskämd, utan lärt känna med dem som har det svårt.
Sverige representerar; trygghet, glädje, sunt liv, god ekonomi och rikedom.
Hade tur med fosterföräldrar, som älskade mig. Har fortfarande kontakt med dem.
Har fått ett vidgat intresse för andra länder, språk och kulturer.
Har rest mycket och arbetat i olika länder.
Fick det mycket bra mitt nya hemland, kärlek, trygghet, omtanke, positiv skolgång, gedigen utbildning, trevligt yrkesliv och underbar familj.
Trots allt har jag fått en trygg uppväxt hos bra fosterföräldrar
Två kulturer, två språk.
RFK har gett mig styrka.
Klarar mig bra i de flesta situationer.
Förstår andra – empatisk.
Träffade en underbar familj
Underbara föräldrar, fick mycket kärlek och fina barndomsminnen.
Har blivit starkare som människa och har förståelse empati för andra.
Fått utbildning och bra yrke.
Lyckliga och trygga barndomsår i Sverige.
Vi var förtrupp som öppnade dörrar för andra flyktingar.
Känner mig psykiskt stark o stabil.
Varit uppskattad på min arbeten.
Det känns som man gjort rätt för sig.
Stolt att vara född i Finland.
Två kulturer, två språk.
Förstår människor bättre i krig o kriser.
Bättre materiellt.
Hade hela tiden kontakt med min biologiska familj
Mamma räddade mig från krigets fasor.
Har förståelse och empati för människor som flyr krig o övergrepp.
Jag har det bra i Sverige så jag kan inte klaga.
Har haft tur med bra fosterhem och snälla människor omkring mig.
Träffade en svensk man.
Vill inte flytta tillbaka till Finland.
De möjligheter som gavs mig rent ekonomiskt.
Blev älskad och välomhändertagen.
Har lärt mig förstå barns sätt att reagera.
Mina egna erfarenheter ovärderliga i min roll som adoptivmamma.
Har mina rötter här, som jag träffade min man.
Fått svensk familj, som jag har god kontakt med. De har hjälpt mig mycket.
Blev bra omhändertagen..
Jag fick livslång kärlek till min svenska familj.
Känner mig fortfarande lite märkvärdig och mycket älskad.
Har trots svårigheter lärt mig: Jag kan! Jag vill! Jag skall!
Trygghet och nytt språk
Blev frisk.
Erfarenheter.
Jag har fått en extra familj som följt mig genom åren.
Jag hade tur som fick trygghet i en svensk familj.
Hade turen att hamna hos snälla människor.
Som svensk: Jobb! Att kämpa! Visa att man duger!
Att faktiskt vara stolt över att ha klarat sig.
Fick uppleva två skilda världar.
Fick mig att välja att bli kristen, vet att jag är accepterad av Gud. Har fått styrka att hantera det negativa.
Att ha erfarenhet från två länder.
Att ha två familjer och nya syskon.
Erfarenhet av att vara hos främmande människor.
Fick äntligen bli medelpunkt och få uppmuntran.
Fick gratis ett nytt språk.
Studiemöjligheter.
Fina kläder.
Fick en hund!
Glädjen att möta min far första gången 1961. Den känslan var större än när mina barn föddes.
Har blivit mer självständig. Har alltid fått klara mig själv och fatta egna beslut.
Behövde aldrig vara hungrig.
Fick sova! Behövde inte sova med kläderna på.
Underbara fosterföräldrar som älskade mig.
Fick många lekkamrater och vänner för livet.
Känner trygghet i Sverige.
Har två hemländer och två språk.
Har fått styrkan att stå på egna ben.
Att det var så kort tid.
Lärde mig svenska
Fick bo på landet. Vacker plats. Stora gårdar.
Fick många kamrater.
Återföreningen med mor och syskon.
Åren med Sverige-familjen.
Vänlighet, tillit, värme, glädje, mat kläder, sömn.
Inget
Man fick mat o kläder.
Inget flyglarm jagade oss till skyddsrum.
Det var skönt att komma till finskt barnhem, där man fick tala finska med de andra barnen.
Jag vann högsta vinsten när jag kom till Sverige.
Kom till välbärgad familj, blev enda barnet. Fick åka på vintersport- och språkresor.
Att klara av livets svåra skeden.
Behöver andra människors bekymmer för att slippa de egna känslorna.
Det materiellt goda man fick uppleva.
Fick mat, kläder, utbildning. Träffade intressanta och originella människor.
Blev bekant med musik, balett, litteratur.
Jag upplevde den stora välviljan …
Uppfostran med hög moral och respekt för andras liv.
Idag är jag tacksam för det som skett. Har större medvetenhet och vuxet ansvar för mitt liv.
Delaktighet i två kulturer.
Blev hjälpt bota sjukdom.
På alla plan ett rikare liv.
Har fått växa upp i fred och välstånd. Mannerheim på väggen, Paasikivi och Linna i bokhyllan har gett intresse för finsk historia, politik och kultur.
Jag har inte fått några men av min resa. Anses som balanserad och harmonisk.
Först som äldre känner jag mig som trygg och hoppas så förbli i resten av mitt liv.


“Negativa svar”

Inga barndomsminnen.
Att skiljas från föräldrar o syskon
Familjen splittrats – saknad.
Sällan höra till.
Bara tanken på resan gör ont
Förlusten av samvaro med anhöriga.
Förlorat min finsk identitet.
Känner mig som outsider överallt.
Upplevelserna känns ännu som ett sår i hjärtat.
Glömt finska språket.
Modern blev främmande. Förlorat samhörigheten med syskon
Känsla av att ej vara “äkta barn” i Sverige.
Längtar alltid efter någon som bryr sig om mig.
Känt mig oduglig hela livet. Har ingen självkänsla kvar.
Blev mobbad i skolan.
Känslomässigt otrygg uppväxt.
Känsla av att inte höra till eller passa in.
Fick som barn ofta höra att jag skulle vara snäll och tacksam.
Känslan av utanförskap svår att bära.
Barndomen avbröts brutalt.
Vi krigsbarn fick betala ett allt för högt pris.
Modern i Finland sträng och krävande
Längtade tillbaka till Sverige.
Fick aldrig umgås med jämnåriga.
Tungt skogsarbete som 12-13 åring.
Elaka fostersyskon.
Rotlöshet. Otrygghet
Känslan av att ha blivit övergiven.
Många barndomsminnen förlorade.
Osäker situation, identitet.
Brist på tillhörighet.
Alla separationer under barndom och uppväxt.
Hotades med att sändas tillbaka till Finland .
Tappat bort den finska familjen och språket
Retades med “finnblodet svallar”.
Uppväxt med mer eller mindre både fysisk o psykisk misshandel i Sverige.
Att skiljas från föräldrahemmet vid 3½ års ålder var inte bra.
Två fosterhem i Sverige. Hos första; blev inlåst och slagen blodig. Hos andra; ingen ville krama mig eller läsa sagor. Mest negativt var kylan och likgiltigheten.
I tonåren ifrågasättande om var någonstans jag hörde hemma. “Åk tillbaka till Finland om det inte passar”
Tappade nära kontakt med biologiska föräldrar och syskon.
Ville vara hos fosterfamiljen, men svårt med vetskapen att inte egentligen vara deras eget barn.
I Sverige; ingen förbehållslös kärlek. Skulle vara, snäll, tyst, lydig, strävande, duglig. Fick en ytlig kram vid läggdags.
Hemresan blev en självanklagelse, inte varit snäll och duglig, var själv värdelös.
Att växa upp hos främmande människor.
Som barn grät jag ofta vid avsked.
Kände mig utanför.
Var mycket vild som barn, ville visa att jag fanns.
Ingen tyckte om mig som barn.
Var avundsjuk på min syster som fick stanna hos mamma.
Jag har svårt att lita helt på människor.
Osäker på egna relationer speciellt till män.
Har kämpat hårt för mitt självförtroende
Tappade bort en del av mitt liv med närhet till mamma och familjen.
Som äldre blev allt ett svårbearbetat trauma.
Har gått i kristerapi, kunnat prata av mig och lyssna till andra.
Jag blev illa behandlad var ständigt rädd för stryk, fick ticks och tvångshandlingar. Gjorde elaka saker mot andra utan att veta varför. Negativt för mig själv.
Jag hade inte behövt bearbeta mina upplevelser så mycket om jag sluppit denna period med separation från min familj.
Negativt att behöva byta familj när jag rotat mig.
Hade ingen att gå till för att ventilera mina tankar. Bad aldrig om något som kunde vara dyrt.
Känsla av övergivenhet
Ångest – Endast överlevnad – Resultat: Känner mig mindre ensam när jag är ensam än bland människor.
Känns som man förlorat familjegemenskapen. Känner mig alltid ensam i Sverige.
Ingen skall behöva uppleva krigsbarnets lott, byta land, språk, familj, värderings och fara hit och dit.
Känslan av utanförskap har dominerat livet.
Att aldrig kunna gör något tillräckligt bra.
Vill aldrig resa –stannar helst hemma.
Att inte förstå vad andra barn pratade.
Grät efter mamma och mormor
Chocken att ha blivit övergiven, har troligen inte släpp ännu. Den har satt spår i mitt liv.
Jag blev uppryckt och fråntagen mina rötter.
Har alltid saknat mina syskon.
Splittrad, söker identitet.
Duktighetssyndrom.
Vågar inte fästa mig för mycket vid någon.
Trots jag kom till bra familj fanns otryggheten, längtan bort.
Kände mig rotlös, är det fortfarande.
Som jag ser det finns inget positivt.
Längtar tillbaka till Finland men misstänksam styvmor hinder.
Svårt för min mor att lämna bort mig.
Att vara krigsbarn gav mig dålig självkänsla, vilket varit förödande för mitt vuxna liv. Många år i psykoterapi.
Vi som blev föräldralösa har fått slita oss fram genom livet.
En slags sorg, ett sår med plåster.
Kan ibland uppleva känslan av övergivenhet.
Jobbigt med dubbla föräldrar som vill ha mig.
Drogs fram och tillbaka.
Fick tidigt bli stor.
Lite krångligt med släktskap.
Saknar det finska språket. Har i alla år fått skriva genom tolk.
Flera år ut-och-in på psykiatrisk klinik. Djupa svåra depressioner berodde på det finska ur-sprunget. Samtalsterapi hjälpte. Blev sjukpensionär som “krigsskadad”!
Bitterhet över alla förlorade år som sjuk.
Fick aldrig tänka och tycka som jag ville. Allt bestämdes över mitt huvud.
Undanhölls från nästan all kommunikation med Finland.
Om jag fått stanna i Finland hade jag fått en mer kärleksfull uppväxt.
Var avundsjuk på min syster som fick stanna hos mamma.
Fick börja i finsk skola där barnen mobbade mig för att jag inte kunde finska.
Kände mig aldrig hemma i Finland.
Tappade min identitet.
Förstod inte varför jag tvingades tillbaka, måste bo hos farmor. Far hade en ny familj.
För min mor var det en tragedi att förlora mig, trots att vi har kontakt. Hon är bitter och ångrar sig djupt.
Att jag måste ligga på sjukhus – isolerad, ensam ingen som kom och hälsade på.
Min svenska pappa tyckte jag inte om.
Det var svårt att komma till Finland 1945, det var så fattigt.
Mina föräldrar gick inte med på adoption.
Saknar mycket mina finska föräldrar.
Förlusten av språket.
Återresan, ingen brydde sig om vad jag ville.
Att som 5 åring ryckas upp med rötterna och skickas till okänd tillvaro innebar förlust av språk, minnen, föräldrar, syskon, identitet.
Efter 5 år åter ryckas upp med rötterna och sändas iväg är förödande för ett barn och sätter outplånliga spår.
Dåliga hemförhållanden i Finland. Far söp och slog min mor. Vi fick ofta sova i uthuset.
Allt.
Man var ensam utan en mor – en främling som inte hörde till gemenskapen. Kunde varken förstå eller göra mig förstådd i början.
Jag kunde inte anförtro mig åt någon.
Dubbelheten.
Mor gifte om sig med en alkoholiserad man. Jag fick många halvsyskon.
Stympning av känslolivet.
Orkar inte med personliga engagemang.
Var tvungen att förneka mig själv och mitt ursprung.
Föraktet över de egna rötterna skapade skuldkänslor och blev till hinder i kontakten med syskon.
Var ett “köpt barn” som skulle vara rar och lydig.
Kallades nazist och fick höra “Finndjävel”.
Flytten hem 1947 var svår.
Negativt att såret fortfarande finns kvar trots att jag haft det mycket bra.
Tror att jag skulle mått bättre av att träffa min biologiska familj lite mer. Saknade nog mest att inte ha några syskon.
Känner i hjärtat att jag egentligen hör hemma i Finland.
Att inte kunna tala om att man längtade hem.
Att inte kunna säga “mamma” i Sverige. Har “tantat” mig igenom hela barndomen.
Jag vet inte riktigt säkert vart mina rötter drar iväg med mig på gamla dar.
Dragkampen om mig.
Rädslan för vad som väntade om man gjort fel.
Fick mest umgås med gamla människor och leka för lite med jämnåriga.
Andra släktingar har inte velat ha kontakt med mig.
Jag har antagligen undanträng mycket och inte bearbetat sorgen.
Att jag i så många år förnekade mitt finska ursprung och levde på en livslögn.
Havererade äktenskap, dålig kontakt med barnen, långa depressioner, självmordsförsök.
Haft svårt att få bort invandrarstämpeln i Sverige trots flytande svenska utan brytning.
Blev uttittade – ömkad.
Det blev en överraskning för min biologiska föräldrar att jag kom hem.
Jag är bitter.
Har ibland skuldkänslor för jag svek föräldrarna i Finland.
Att det negativa har en förmåga att bli större och göra mera ont ju äldre man blir.
Att min far blev skjuten. Det var väldigt svårt för min mamma.
Identiteten finns på “Ålands hav”.
Vi hade svårt att komma överens, mamma i Finland och jag när jag blev tonåring.
Sängvätning och mardrömmar som barn.
När narkotikan gjorde sitt inträde i familjen förvärrade den min livssituation i tiotals år. Klarade inte familjeekonomin när all hjälp gick till honom.
Trots att jag adopterats har jag inte accepterats av övriga släkten.
Att ha 2 mammor och 2 pappor och ändå ingen.
Mina 7 värsta år är i Finland.
Fyra syskon kom till olika fosterhem.
Vem var min biologiska mor – kan ej minnas henne.
Har aldrig känt att jag haft ett “eget hem” trots två äktenskap.
Livet levde jag, som om jag inte tillhörde den här planeten – har hamnat här av någon outgrundlig konstig anledning.

Personligt: nästa sida              Läs om: Barnhemmen  -  Transporterna  -  Mottagarlän
(C) Copyright 2004
Senast uppdaterad
2009-09-18 13:17