Här lastas barnen ombord. Upp till 50 barn och några vuxna var kapaciteten. Komforten var långt från dagens. Trångt, kyla och buller och obefinligt tryckutjämning. Sannolikt inga behagliga resor. Flygsjuka förekom ofta hos barnen.
FLYGET GAV SNABBA TRANSPORTER.
Flyg var ett alternativ när tågtransport inte stod till buds när isläget fördröjde båttransporterna. Transporterna skedde vanligen från orter på finska västkusten för att vistelsen i luftrummet skulle bli så kortvarig som möjligt. I januari 1940 flög en Fokker med ca 50 barn, som Frälsnings-armén organiserat.
Under fyra veckor i januari-februari 1940 flög flygplanet Södermanland 32 gånger Vasa - Sundsvall och 2 gånger Åbo - Stockholm, och fraktade nästan 1000 barn och några vuxna. Planet kunde ta ombord 34-35 personer. Barnen fick ibland sitta två i varje stol. Mödrar satt med spädbarn i famnen. Flygtiden var bara ca en timma.
Statistiken över flygtransporternas omfatt-ning är osäker, men det rör sig om att ca 10 % av barnen fick flyga till Sverige. Av de ungefär 7000 barnen, var den större delen sjuka små barn. Men även något större friska barn kunde medfölja flyget.
Kostnaderna per barn översteg väsentligt de övriga alternativen, vilket delvis kan förklara den begränsade omfattningen. Även tillgången på flygplan och tidvis risken för fientligt flyg i luftrummet kan vara andra förklaringar.
Vid hemtransporterna 1943 användes flyg vid några tillfällen till Helsingfors. När krigshandlingarna slutat hösten 1944 blev hemtransport med flyg vanligare och även större barn fick flyga hem.
I Gimo, vid Korsnärsverken anordnade Kungliga Aeroklubben ett barnhem för barn från finska flygarfamiljer.
